walkfashion

Min dag har inte varit världsbäst, har varit på taskigt humör och känner mig riktigt less. Bakom allting finns det ju en orsak, men jag pallar inte ta upp det här på bloggen. Säger man A ska man säga B, men det är verkligen inte värt min tid och energi. Men som tur är har man nära vänner och mamma såklart som finns där no matter what och det ger en styrka att ta sig vidare och blicka framåt och det är nu jag har insett att jag inte kan grubbla på saker och ting och må dåligt, livet har mer att erbjuda och ett leende på läpparna är så mycket mer värt än att vara ledsen. Jag har mycket att ge och jag är hungrig på livet, ingen kan någonsin stoppa mig, även om du trampar mig på tårna kommer jag trampa 10 gånger mer. Jag ger människor i min omgivning för många chanser för jag tror innerst inne att dem kommer ändra på sig, men jag har lärt mig att man aldrig kan ändra på en människa någonsin om inte personen i fråga själv väljer att ändra på sitt beteende och inser hur mycket skada han/hon ger till sin omgivning. Även din närmaste kan vara din fiende. Allt har sitt slut men det här är bara början för mig...