Don´t hate the player,hate the game.


Ibland undrar jag varför jag sitter fastklistrad framför teven för att kolla på helt värdelösa program, och jag inser inte det då, utan efter att det är slut! Det roligaste av allt är att jag till och med diskuterar programmet med andra och kan även ringa och säga "du måste bara kolla på det här..."  Orka ha en anledning till att ha slut på pengarna i luren och lyssna på Comviq tanten gång på gång!

Såg iallafall finalen med "Den rätta för Rosing"  där Hugo och Egill tävlade om att vinna hennes kärlek.
Vem vann? Jo, Hugo!

Tänkte ännu längre på framtida scenario. Hur roligt låter inte det här?

-Så, Linda...Vad gör din kille nuförtiden?
-Jadu, han pluggar fortfarande.
-Jasså? Är han inte klar med sina studier?
-Nej inte riktigt, han ska ta studenten i sommar!

Nu vet jag inte vad Hugo gör eller riktigt vem han är, men det skulle iaf låta roligt! Ha ha ha.
Man vill tillåta sig själv och säga att ålderna inte har någon betydelse, att åldern bara är en siffra. Helt ärligt tror jag att det inte funkar så, åldern har en betydelse trots att kärleken ibland kan vara blind. Kärleken avslöjar inga siffror, men det gör vårat utseende! 

                                                                                                         





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0